Vi har all rätt att vara heligt förbannade!
.
Idag besökte jag Stockholm för en kort stund. Där blev jag intervjuad av den brasilianska journalisten Paloma Varòn inför FN-mötet i Stockholm den 2-3 juni. Det ska bli en artikel i O Estado de São Paulo om Stockholm +50. Det som är både ett möte och ett jubileum. Det är nämligen 50 år sedan Stockholm stod som värd för FN:s första riktiga toppmöte om miljön - FN:s konferens om den mänskliga miljön. Det var två år innan jag föddes. Vilket jubileum detta är!
1972 levde vi fortfarande på vad jorden gav oss. Idag lever vi globalt som om vi har 1.7 jordklot. I Sverige lever vi som om vi hade drygt fyra. 1972 var koncentraionen växthusgaser 327 ppm koldioxidekvivalenter i atmosfären. Idag är den 418. Mer än för tre miljoner år sedan. Sedan 1972 har antalet djur - däggdjur, fåglar, reptiler, fiskar och amfibier - minskat med 68 procent. Vi är långt inne i det sjätte massutöendet. Vilket jubileum!
Under samma tid har jag vuxit upp, utbildat mig, bildat familj och fått barn. Barn som idag frågar om de själva egentligen bör skaffa några barn - med tanke på de dystra framtidsutsikterna. Allt liv vill liv. Det är en av de mest grundläggande drivkrafterna och våra barn frågar oss om de ska avstå. Och deras fråga bär relevans. Till vilken plats har vi tagit denna värld under dessa 50 år?
Under hela denna tid har våra politiska och ekonomiska ledare haft full insikt i vad som är på väg att hända. De har vetat vad klimatkatastrofen är och haft alla möjligheter att göra något åt det. Men de har valt att inte göra det. Det är ett val.
Detta är vad jag och Paloma Varón talar om. Samtalet är lugnt och sakligt, nästan tillbakalutat. När intervjun är avslutad och jag lämnar det fik där vi suttit på så kommer det självklara över mig. Vreden! Den djuptlodade ilskan och frustrationen som inte hittar några yttre gränser. Men jag låter det komma för det är så befogat. Stockholm +50 är en nattsvart påminnelse av det som kan komma att bli det största mänskliga nederlaget. Ilskan har absolut sin rättmätiga plats.
Al Gore, USA:s tidigare vicepresident och välkänd klimatinformatör, höll ett tal i Davos tidigare i veckan. Han är arg. Skriker "Vad i guds namn tänkte ni på när ni släppte loss detta helvete på jorden!". Han brukar vara balanserad. Han är det inte längre. Med all rätt.
Ilskan måste nu få sin plats. Och den måste kanaliseras och omsättas i handling. Skäms inte för du är arg. Du har all rätt att vara det.
Skrik! Kräv ändring! NU!
https://www.facebook.com/vildewille/
https://twitter.com/WilliamGrnlund3
www.klimatalliansen.nu
https://www.instagram.com/williamemgronlund/
https://www.tiktok.com/@williamgronlund
https://www.youtube.com/user/vildewille
https://www.linkedin.com/in/william-gr%C3%B6nlund-78564573/