Passivitet är inte ett alternativ.

 
Det är med kaffet i solens strålar mot sommarvarm vägg som jag scrollar presentationen av regeringens vårändringbudget. Jag scrollar. Och scrollar. Det som inte står gör mig bedrövad. Citatet nedan kommer från NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration) i USA. 
 
 
Vi lever i en pågående klimatkatastrof. En viktig funktion av nationellt ledarskap är att säkra medborgarnas trygghet och välfärd. Den mest grundläggande är att säkra deras liv. Det är denna grundläggande uppgift som den svenska regeringen är på väg att misslyckas med. Med vårbudgetens fortsatta subventioner till fossil industri. Med nedskärningar på klimat- och miljöområdet. Med sin tystnad. 
 
Det är inte så skönt att sitta i solens strålar längre. Det känns mest hotfullt. Så kommer jag till det där valet igen om att ge upp eller fortsätta. Beslutet blir detsamma. Jag dricker upp kaffet på väg till datorn. Den plats där jag försöker fylla våra ledares tystnad med ord om vad som behöver göras. För även om de med sin passivitet tänker utsätta mina barn och barnbarn för en livshotande framtid, tänker fan inte jag göra det.