Radikalisering är det rationella

 
Ögonblicken läggs till varandra. Jag ser tillbaka på de tjugo år som nu passerat som pappa. Det är tvååringen som somnar framåtstupa i blomrabatten, anordnandet av en miljard fiskdammar på kalas efter kalas och små händer som succesivt vuxit sig större än mina egna.
 
Jag skickade ett mail till Kevin Andersson, professor i energi och klimat, och undrade över ett av hans uttalanden. Det där om den 95-procentinga misslyckanderisken. Han svarade, med vändande mail, och skrev att människan drar sig långsamt ned i helvetet på väg mot tre, kanske fyra, graders medeltemperaturhöjning.
 
Jag googlar effekter av en fyra graders temperaturökning. Överst på träfflistan ger Natursidan ett svar.
 
”Brist på mat globalt och jordens olika ekosystem slås ut eller skadas så att ett betydande antal arter dör ut.”
 
Under tjugo års tid har forskningen formulerat sig allt tydligare. Det är nu klart att vi inträtt i det årtionde som avgör mänsklighetens framtid på jorden. Samtidigt har våra politiska ledare rört sig i motsatt riktning. Våra ledande politiker öppnar nu lismande dörren till dödens väntrum. Med breda leenden och förtroendeingivande gester ber de oss ta plats. Tillsammans med våra barn.
 
Jag är inte arg. Jag är rasande. Mitt liv betyder ingenting. Mina barns liv betyder allt. Den sittande regeringens hån mot forskningens fasansfulla slutsatser öppnar för den kraft som är större och starkare än självbevarelsedriften. Den kraft vi använder när vi slåss för våra barns liv. Radikalisering är det rationella. En fullkomligt logisk konsekvens av ett ledarskap utbytt till dess motsats.
 
Vi har nått den punkten nu. Våra barn ska fan inte bli tvungna att se livet rinna iväg på grund av den fördummade politikens rappkäftiga kortsiktighet. Och den fullständiga frånvaron av riskanalys och empati för de som borde vara ledarskapets viktigaste målgrupp.
 
Nu återstår kamp och motstånd.
 
På söndag är det fars dag. Rebellpapporna samlas i Stockholm, Göteborg och Avesta. På västkusten börjar jag med en bit kartong där jag skrivit fyra namn.
 
Ture. Tage. Algot. Myra.